Klockan är alldeles för mycket för min del... Borde ha lagt mig för längesen. Jag hatar verkligen att vara sjuk. Det enda som man orkar göra är att ligga i sängen och fundera och det är inte speciellt roligt tankar som dyker upp. Jag tänker på mamma, hon beter sig som aldrig förr. Hon gråter varje dag och jag känner mig som världens sämsta människa för att jag inte kan hjälpa henne, jag vet inte vad jag skall göra. Sen allt med skolan, det gör mig nervös och orolig att jag ligger efter, känns inte som att jag har den där kraften att försöka fixa allt. Sen är det såklart Robin... Mina tankar snurrar allt för mycket och jag känner verkligen att jag behöver ha honom i min närhet. Det är bara han som kan få mig att tänka på annat och må bra. Jag känner mig så liten och ensam just nu. Jag vill bara att det skall vara den första April nu... Så att jag kan få åka...