Dagen har väldigt känsloladdad. Blev väldigt mycket prat om mamma och vad som händer. Det slutade med att jag bröt ihop i skolan och kände att jag inte orkade, så nu är jag hemma och tar det lugnt framför TV:n. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att prata om det... Det var som att det inte gick att hålla tårarna tillbaka. Det bara kom. Men det känns för jävligt. Jag har ingen pappa, skall jag behöva förlora min mamma med?

Det är just nu jag behöver dig. Men vart är du?