Fy fan vad jag är less... Trodde verkligen att det kanske skulle bli bra att bo hemma igen. Men det visar sig redan nu att det skulle jag aldrig tro på. Inte nog med att jag redan mår piss av den här satans "familjen" så skall man behöva höra hur dom pratar bakom ryggen på en när dom tror att jag inte hör. "Hon är så misslyckad", "hon får skylla sig själv"... I'm sorry men jag finns faktiskt inte till för att göra er glada! Håll käften någon jävla gång. Visst att jag får ta konsekvenserna av det jag gör. Men att kalla någon misslyckad... Jag är inte misslyckad på något jävla sätt! Jag mår dåligt och orkar inte prestera, men jag "kan" tydligen inte må dåligt, jag bara skyller på det. Visst... Skulle jag kunna ge era mina känslor så att ni kunde få känna hur det känns så hade jag inte tvekat en sekund!

Fy fan säger jag bara...