En morgonpigg Hanna sitter och lyssnar på gamla låtar ifrån barndomen. Gud vad man kan längta tillbaka ibland. Tänk att få vara barn igen, i för sig är jag ju inte så speciellt gammal just nu heller men jag menar när man var riktigt liten. Det fanns inga bekymmer. Inget stressande. Ingen ångest. Man gjorde precis som man ville! Eller i alla fall jag... Jag kan ju berätta att jag var en satans unge när jag var liten. Undra om det verkligen var min mamma som födde mig, för det borde ha varit en häxa.
Som till exempel så bodde jag granne med min bästa vän, som hon även är idag. Av någon anledning var jag tydligen skit arg på henne, och så ser jag henne vara på min gård. Vi hade bara en stor häck och en grind mellan våra gårdar och av någon anledning var hon inne på min tomt. Jag blev skit förbannad och sa att hon skulle gå hem. Men så envis som hon var så sa hon bara nej... Då sa jag att om hon inte gick ifrån min tomt så skulle jag ta yxan. Rättare sagt än gjort greppade jag tag i yxan och började springa efter min bästa vän... Det slutade med att hennes pappa såg mig och skrek någonting så jag blev rädd. Och vad tror ni fegisen gör då? Ja, lillHanna kryper längs den stora häcken hela vägen in till huset. Snacka om läskig unge. Man kan ju undra vilken planet jag kommer ifrån egentligen. Mars?