Tack för att du finns i mitt liv!

Varit på träning, blev en anorlunda träning idag, jag stod nämligen i mål. Kände att jag ville testa på det igen, är ju några år sen sist, då det gick riktigt bra och jag var duktig! Lika duktig var jag i alla fall inte nu... Kanske inte så konstigt när man inte stått på så många år, men jag trodde faktiskt att jag skulle vara bättre. Kände mig bara som en blind sumobrottare ungefär... Men det gick helt okej ändå!

Mycket bråk hemma idag med. Jag får snart utbrott på riktigt... Jag vill inte vara här! Nu kan man inte ens äta mat med "familjen" utan att få skit för någonting. Trevlig "familj" man har... Och ja, jag gör hartassar över just det ordet, för det finns ingen familj i vårt hus längre. Det är snarare en lillasyster som bara får uppleva bråk så fort hon är hemma, en "pappa" som är totalt dum i huvudet och kan inte göra någonting annat än att klaga, skrika och vara sur jämt och ständigt, en mamma som har kommit i någon jävla fas då hon är arg HELA tiden,  en Hanna som hatar att vara hemma, hatar att vara vid sin "familj", en Hanna som bara längtar bort från allt, stressar ihjäl mig och brister ut i gråt varje kväll. Jag har sån jävla tur, att jag har Robin. Hade jag inte haft honom, hade det inte varit någon som hade hjälpt och stöttat mig, jag hade inte orkat.

Inte nog med det, jag har ångest över skolan... Prov imorgon och jag har inte ens läst vad det handlar om. Vi vet ju redan vad jag kommer få för resultat på provet... 0 poäng, IG. Hade suttit och läst under natten men mina ögon ramlar ihop, jag orkar inte hålla dom öppna. Jag måste sova. Piss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin